Gin - Genever, Dry Martini, Gin och Tonic; Historia, Gin world..
Gin - Historia
Förr försökte man alltid dölja finkelsmaken på sprit med diverse kryddor och annat, bl.a socker. Enbär ansågs ha goda medicinska effekter och dess oljor blandade sig bra med finkeloljorna. Man experimenterade med destillering av enbär som dragit i vin mm. Olika enbärssmakande spritdrycker fanns tidigt i Nederländerna som på 1500 -1600 -talet var centrum för destilleringen i Europa!
Säkert vet man dock att i början på 1650-talet gjorde genevern sin dokumenterade debut som läkemedel. Dr. Franciscus Sylvius, Franz de la Boë, eller Francois de Bois som han hette på olika språk, introducerade då, i den sydholländska universitetsstaden Leiden, sprit med enbär som en medicin mot magbesvär och njurproblem.
När den holländske protestanten Wilhelm av Oranien och hans fru Maria kom till makten i England, efter "den ärofulla revolutionen" 1688, höjde de skatten på vin och vinprodukter för att försöka skada de katolska länderna ekonomiskt. Och i stället avskaffade de skatten på inhemska produkter som gin. Detta ledde till att hela England mer eller mindre kom att befinna sig i en konstant rus. Ett folk som knappt kan stå upp är inte bra om man vill behålla sitt land, så på 1720-talet började staten att förbjuda produktionen av gin. Det mest kända försöket är "the Gin Act" från 1736, men den resulterade i hembränneri och nya "läkemdel" såsom Cuckold's Comfort och My Lady's Eye Water - som naturligtvis var vanlig gin. Staten fortsatte att försöka hindra supandet, men det tog lång tid - ända fram till mitten på 1800-talet faktiskt.
Den litterärt bevandrade kan nog dra sig till minnes Faggins kommentar till den lille Oliver Twist; "shut up, and drink your gin!"
Gin var länge underklassens främsta spritdryck - överklassen drack cognac; whisky dracks endast lokalt!
I mitten på 1800-talet försökte man göra ginen mer rumsren genom att gå från det sötade Old Tom-ginen till en ny torrare variant, senare känd som London Dry Gin då man började använda renare sprit framställd i moderna kolonnpannor. Medelklassfruar började dricka en slånbärskryddad variant, - sloe gin, som en form av digestive och även krikongin. En bidragande orsak till den höjda statusen var att man kunde "förbättra" - få en renare kryddsmak - på ginen sen E.Coffey uppfunnit "den kontinuerliga pannan".
Lite senare på 1800-talet slog gin igenom i brittiska militärkretsar och kom i mycket att ersätta cognacen som officersdrycken nr.one, främst inom flottan och man började producera en "British Royal Navy Gin" på 67%. Det är just den brittiska militären som är ansvariga för flertalet av våra gindrinkar. Konsten att blanda goda gingroggar ingick faktiskt mer eller mindre i officersutbildningen. "Pink gin", smaksatt med Angostura, är en tidig magborstare och en klassisk drink i The Royal Navy! Sambandet gin och engelska flottan märks tydligt i "Välkommen på en visit" vimpeln - känd under namnet The gin pennant!
Den i särklass mest kända groggen som härstammar från militärkretsar är Gin nTonic. Engelsmän i de tropiska kolonierna åt dagligen kinabark för att förhindra/lindra malarian. Det var en plåga att få i sig kininet eftersom det smakade så illa. Det blev därför en utmaning att göra en god drink på den elaka medicinen och så var Gin'n' Tonic född. Dagens tonic water innehåller också kinin men numera som smakämne i betydligt lägre koncentrationer.
Drinkarnas kändis är ju en Dry Martini. Ursprunget är oklart, men det vi vet idag om Dryan är att den skapades någon gång mellan 1860-1890 och att den ursprunligen hette Martinez - antingen efter skaparen eller staden i Kalifornien med det namnet - sen Martine och till sist Martini- troligen efter vermouthmärket Martini Rossi.
Slutligen "återuppfanns" drinken år 1912 (eller snarare fick den ett innehåll som mer liknar dagens variant) av bartendern Martini di Arma di Taggia - "Signor Martini" - på New York's Knickerbocker Hotel. En del tror dock att namnet kommer av en bössa, gjord av en Friedreich Von Martini på 1880 talet, som engelsmännen använde!
Troligen innehöll orginalet från 1860-talet- håll i er nu - 4 delar söt röd vermouth och 1 del Old Tom gin, dvs. söt sådan och nån bitter drink, maraschino, gum syrup - ett sötningsmedel och citronskiva & ett körsbär. Inte stor likhet med dagens drya men det är ju namnet vi följer här. Mängden vermouth har hela tiden minskat för att i stort sett bli överflödig för de tuffa grabbarna och körsbäret har blivit till en oliv.
Citatgurun Winston Churchill var bl.a.av åsikten att "Passing the cork from the vermouth bottle over the glass of gin is sufficient."
Ibland beskrivs Dry Martinin som drinkarens dryck med dessa ord.
Varför kan man likna Dryan vid kvinnobröst??
Jo, en är inte tillräckligt och tre är för många!
Fin gin drickes med fördel utspädd med vatten i aromglas.
Det mest sålda märket är Gordons och det finns tusentalet märken nu för tiden då det är lätt att framställa enkel gin!
Smaksatt gin med nästan vad som helst har blivit en fluga som sprider sig!!
World gin day-Gindagen infaller i juni varje år.
Annars prova smaksatt whisky!
Gin - Genever, Dry Martini, GT - Gin och Tonic; Historia, Gin world..
