Vodka - Brännvin - Akvavit: Historia - Fakta - Vodkadrinkar
Vodka, brännvin, aquavit, akvavit....visste du detta?
Alkohol kommer av det arabiska ordet för fint pulver (av blyglans), al-kuhl och troligen först framställt av dadelvin i Nordafrika runt 900-talet. Jag nämner araberna här därför att det troligen var dom som gjorde oss västerlänningar uppmärksamma på destilleringens och främst spritdestilleringens konst. Möjligen försvann en rudimentär västerlänsk kunskap om destillering under medeltidens mörkaste år precis som de mesta av det som greker och romare känt till. Aristoteles nämner destillering i sin skrift Meterologie men då handlade det om vatten!
.
Kineser och indier var nog annars som vanligt först med denna upptäckt. Men då handlade det troligen inte om sprittillverkning utan för att få fram aromer och parfymer. Dock sägs Arrak vara en mycket åldrig dryck- kanske har den funnits ända sedan 800-talet före år 0. Det mesta är dock höljt i historiens töcken.
Vid destilleringen som tog fart under senare delen av medeltiden använde man i Europa vin som bas och därför kallades dekokten ända fram till ca. 1600 för "Spiritus vini". Den kallades också Anima lapidis vegetabilis - den vegetabiliska stenens ande eller Aqua ardens - brinnande vatten.
I Norden omtalas alkohol första gången 1348 då en borgare i Lund kallas Hennichinus Braennewatn.
Brännvin dvs. bränt vin /Vinum ardens eller Watn som den kallades i folkmun kom till Sverige första gången 1467. Då skulle det brukas till två ändamål - medicamenter och som fuktgivare i kruttillverkningen - att dricka den var ännu en okänd företeelse!
Brännvin är egentligen ett missvisande namn på den sprit som framställts här i Sverige. Den inte är något vindestillat eller brandy - bränt vin, utan har nästan uteslutande framställts av jäst, öl och korn i början sedan av råg, potatis, vete och cellulosa. Brännvin gjort på vin kom en tid att kallas "Spiritus vini gallicus" - gallisk vinsprit och var importerad!
Som medicin hade Spiritus vini utvecklas av alkemisterna och munkarna på kontinenten under namnet aqua vitae (eau de vie) - ett medel som ofta lanserades som Quinta essentia - det femte elementet eller Aqua mirabilis - mirakelvatten, som naturligtvis besatt undergörande krafter. Ur detta experimenterande växer det fram en mängd patentpreparat och elexirer som vi senare känner som Benedictine, Chartreuse m.fl likör.
Vi har nu nått fram till det mest potenta medlet i medicinhistorien det vi i Sverige kallar Akvavit, dvs i sprit extraherade örter och bär. (De rika och adeln, som delvis tog över den kommersiella tillverkningen efter munkväsendets upphörande, använde ofta mer kraftfulla och säljande kryddningar som döinga ben, ormar, gäddögon, älgklövar, vargdelar, mumier, guld, björnfett bara för att nämna några).
Akvaviten revitaliserade - åtminstone för stunden - patienten samtidigt som den var antiseptisk (även om man inte kände till detta faktum då) och bedövande-både fysiskt och psykisk. Den kunde även användas som sanningsdrog.
Man ska dock betänka att allt detta ansågs som huskurer och inte dryck. Spriten fick man inhandla av speciella privilegierade handlare som "holle och skenckie brenth win" men som främst skulle tillgodose kruttillverkarnas behov.
På apoteken såldes spriten dyrt. I apotekssammanhang kallades brännvinet Vinum adustum -bränt vin eller Spiritus frumenti - sprit av säd.
1550 hade kunskapen hur man gör brännvin spritt sig i Sverige, för detta år förbjöd Gustav Vasa allmogen att bränna den dyrbara säden till sprit.
Pest och krig gjorde att nyttjandet snabbt fick spridning. Soldaterna gick på sprit och hade den i lön och mot pesten var spriten oumbärlig!!
Först i slutet av 1600-talet börjar brännvinet sprida sig till gemene man som dryck. 
Man tror att ryska fångar och hemvändande soldater från Ryssland tog med sig kunskapen att använda råg som utgångsmaterial för sprittillverkningen. Bleckplåt blev nu också billigt och man kunde enkelt själv bocka till en destillationspanna.
1746 gör man första gången brännvin av potatis. Potatisen ansågs länge som oätlig eller farlig bland folket men blev populär när den kunde göras drickbar speciellt som myndigheterna ofta lade restriktioner på
användandet av säd vid spritframställningen.
År 1756 beslagtogs 180 000 husbehovspannor i landet i samband med ett tillfälligt brännvinsförbud. Alla pannor skulle lämnas vid kyrkorna. Så gjordes också, under mycket knot och veklagan. Allmogen inbillade sig att svåra sjukdomar skulle uppkomma till följd av brännvinsbristen.
1775 förstatligades brännvinsbränningen efter ett beslut vid en hemlig konselj. Ett 60-tal kronobrännerier inrättades och all husbehovsbränning samt införsel av utländskt brännvin förbjöds. Men folket fortsatte att bränna i lönn. Så småningom släpptes husbehovsbränningen åter fri och de sista statliga kontrollerade brännerierna lades ned 1824.
1796 lyckades man framställa helt ren alkohol.
Husbehovsbränningen började succesivt minska i betydelse och redan i slutet av 1830-talet fanns ett 20-tal större ångbrännerier igång som producerade bättre sprit än vad allmogen kunde åstadkomma och som dessutom var billig.
Enligt en beräkning förbrukade varje man 12 kannor (totalt 31,4 liter) och varje kvinna 6 kannor (totalt 15,7 liter) brännvin om året i början av 1800-talet. Det ska jämföras med dagens konsumtion på ca 20 liter 40-procentig alkohol per person 2004.
Konstigt nog så ursäktade man sitt supande förr med att brännvinet, speciellt det med "läkeörter" var av nöden och nyttigt.
Besken - malörtsspriten (på grekiska apsinthion = odrickbar) var av den sorten att ont ska med ont fördrivas; framför allt magont -mask i magen (för ingen tar väl en besk bara för att det är gott?).
Rödfärgad akvavit skulle tas mot blodsjukdom, gul mot gulsot och så vidare. Till saken hör ju också att den sprit man drack förr smakade med stor sannolikhet absolut rent hemskt och lite malört kunde väl bara förbättra smaken.
Det fanns alltid tid för en sup! När man vaknade togs tuppsupen, bäsken eller/ och kaffesupen. Vid middagen aptitsupen, fisksupen, halvan, tersen och som avslutning klacken. Om kaffe inte önskades togs en klar i stället och vid spelbordet i finare kretsar dracks toddy och ett antal mellanbindare. Vid sänggåendet togs loppsupen. Hade slutligen dagens arbete varit tröttande togs styrkesupen som likaväl kunde intagas om morgonen!
Numera bryr vi oss inte om innehållet i glaset är nyttigt eller helande däremot har vi tagit till oss "resterna" av snapsbordet-silltallriken och kräftallriken- som en bra ursäkt för att ta en nubbesup!
Akvavit är numera namnskyddadad precis som cognac eller falukorven med en egen EU-lag. Där stadgas att endast sprit som i huvudsak smaksatts med kummin och/eller dill får kallas akvavit. Alla andra smaksatta snapsar kallas brännvin eller vodka.
Brännvinspriser i Sverige 1560-2006
1 kanna (ca 2,6 liter) brännvin kostade
1560; 8 öre 2 penningar - ett dagsverke
1720; (bättre kvalitet) 5 daler 8 öre kopparmynt - två dagslöner för en styrman
1770; 8 daler 16 öre kopparmynt - fyra dagslöner för en en grovarbetare
1785; (enbärsbrännvin) 40 skilling - nästan månadsersättningen för ett utackorderat barn
1865; 3 riksdaler riksmynt - 3 dagars kontant fattigunderstöd till kvinna
1 liter brännvin kostade
1890; (gammalt sädesbrännvin) 1 kr 20 öre - vad en dödgrävare på landet fick för en barngrav
1935; 8 kr 35 öre - drygt en och en halv dags arbete för en manlig industriarbetare
75 cl brännvin kostade
1955 36 kr - 6 timmars arbete för en gruvarbetare
1975 43 kr - 6 timmars arbete för en industriarbetare
1985 121 kr - drygt 2 timmars arbete för en industriarbetare !
2006 194 kr - ca. 2 timmars arbete för en industriarbetare ! 5 timmar beskattat arbete!
...och Vodka.
...framställdes först på 1400-talet i Ryssland. Det var några genuensare på genomresa som troligen lärde ryssarna att destillera ( eller så hade man lärt sig det österifrån). Den framställdes av frukt, grönsaker och säd sedan mest av råg och användes främst för medicinska ändamål, men tidigt drack man vodan till mat, något som sedan spred sig till Sverige och blev populär i finare kretsar som snapsbordet eller brännvinsbordet - dvs föregångaren till vårt smörgåsbord.
Det ryska namnet var zhiznennia voda = " livets vatten" eller "brödvin" men på 1700-talet blev diminutivformen vodka = " det lilla vattnet" så populärt att det blev normgivande benämning. Den vodka som framställdes var länge av låg kvalitet och den stank finkel. I mitten av 1800-talet lyckades man hos Smirnoffs fabriker att rena bort finklet effektivt med kol och metoden spreds sig snabbt. Smithen i Sverige använde dock en fransk metod, den så kallade fraktionerade destillationen och år 1869 uppfördes Sveriges första varmreningsverk på Reimesholme i Stockholm och han började sälja sin "Tiodubbelt renat brännvin" eller "Absolut rent brännvin".
Östeuropeisk vodka kan också vara smaksatt med olika frukter, örter och kryddor. Sådan vodka kallas i Sverige för akvavit. En speciell polsk vodka, Starka, är en rågvodka som har genomgått några års fatlagring. Ibland görs även "vodka" på mältad säd t.ex. Valt, Single Malt Vodka!
Favoritmärkena bland vodkakännarna heter f.n. Chopin, Armadale, Diva, Jewel of Russia,Youri Dolgoruki, Ketel One, Ciroc, Cristall, RU Classic, Stolichnaya Elit, Zyr, Grey goose!
OBS! Okryddat brännvin kan eventuellt drickas i snapsglas - kryddade sorter bör alltid drickas i AROMGLAS!
Klassiska vodkadrinkar
| B L A C K R U S S I A N | |
| 4 cl Vodka 2 cl Kahlua |
Rocks-glas Bygges Is |
| M O S C O W M U L E | |
| 6 cl Vodka 12 cl Ingefärsdricka/Ginger ale 1 skvätt Roses Lime |
Highball-glas Bygges Is Limeklyfta eller mynta-löv |
| S E X O N T H E B E A C H | |
| 2 cl Vodka 2 cl Persikolikör 2 cl Tranbärsjuice 2 cl Apelsinjuice |
SOB kan antingen byggas direkt i ett highball med is eller för den som önskar skum skakas den med is. |
